Historik

ÅPF – Åtvidabergs Pistolskytteförening startades 1964 Några av eldsjälarna var Bertil Göransson, Karl-Melker Kindstrand, Eskil Berglund, Åke Fransson och Carl-Eric Weideryd. Dessa herrar plus några fler intresserade personer hade samlats i Sandelius källare där föreningen ska ha kommit till enligt historien. Men det hela började redan någon gång på 50-talet och kanske t.o.m. tidigare då skytteintresserade personer samlades i någon grusgrop i trakten och sköt med de pistoler och revolvrar som lånades ihop. I samband med att föreningen hade bildats så stod sporthallen klar och även en eminent pistolskyttebana på 25 m med 5 skjutplatser i kortändan av simbassängen. Vi har under de två senaste vintrarna tyvärr inte kunnat utnyttja skyttelokalen i sporthallen då den inte blivit godkänd vilket påverkat vår verksamhet. Vi hoppas dock att det ska vara löst till hösten 2007 då vi saknat vår inomhuslokal väldigt mycket. Innan föreningen bildades och man anlade pistolsyttebanan vid Örstorp sköts det i olika grusgropar runt om i trakten. Fram tills att Örsättersfabriken började byggas höll man till i grusgropen bakom nuvarande anläggning. Efter dagens mått mätt var förhållanden primitiva. Måltavlor m.m. fick tas med till och från banan vid varje övningstillfälle. Intresset ökade för skyttet och stämningen i föreningen var mycket god. När Facit började byggas blev man hänvisad till Nyolmsgropen utmed Önhultsvägen där man höll till ett antal år. Under denna tid så ökade aktiviteten markant i föreningen och medlemmarna började mer och mer söka sig ut på tävlingar på andra platser. Många resor ska ha gått till Linköping, Överum och Västervik enligt muntliga uppgifter. Tyvärr så finns det dåligt med papper sparade från den tiden.Luciaskjutningen lär ha varit en uppskattad tävling som har blivit nämnd vid samtal med gamla medlemmar.

Likaså berättas det att man genomförde skojskjutningar på banan där man hade ballonger fastsatta på ett hjul, som det sattes fart på och där man sedan skulle försöka skjuta sönder dem. Runt 1970 diskuterades ett djupare samarbete med Jaktklubben då många medlemmar var med i båda föreningarna. En överenskommelse gjordes mellan föreningarna samt baroniet som äger marken. Planeringen och byggandet av en pistolskyttebana påbörjades. De två föreningarna hade små ekonomiska tillgångar men med gemensamma krafter genomfördes bygget bl.a. med stöd av bröderna Tord och Henry Olsson som hade egen byggfirma.

Medlemmarna fick skriva på ett kontrakt där de åtog sig att arbeta ett visst antal timmar. När sedan banan var färdig och någon medlem inte hade uppnått ”sina” timmar fick denne då betala några kronor i böter för varje timma som inte var utförd. När banan stod klar hade föreningen fått en modern skjutbana med 10 skjutplatser och ett s.k. duellställ där tavlorna svänger fram och tillbaka med bestämda tidsintervall. Efter att skjutbanan var klar ökade medlemsantalet och var i slutet på 70-talet uppe i bortåt hundra medlemmar.Sedan har det gått lite upp och ned och idag är vi ca 45 medlemmar varav 10 – 15 räknas som aktiva skyttar. I en artikel från Corren den 11/9 –72 kan man läsa att Pistolskytteföreningen och jaktklubben på lördagen anordnade en invigningstävling.

På kvällen hölls sedan en gemensam fest med prisutdelning och dans till Ottossons orkester. I och med att skjutbanan var klar hade föreningen möjligheter att anordna tävlingar och bjuda in andra föreningar vilket gjordes ett antal gånger med lyckat resultat. Erland Dahlquist som har varit en av föreningens ordföranden skriver att de ett år ordnade en fälttävling i början av april månad. På lördagen samlades medlemmarna i strålande vårväder för att bygga stationerna i terrängen. När så söndagen infanns sig så hade det fallit två dm. blötsnö som förstört samtliga tavlor. Under några arbetsamma timmar på morgonen lyckades medlemmarna att ställa i ordning nya tavlor.Något år efter att banan var klar fick föreningen hyra torpet Örstorp som tyvärr revs i början av 80-talet. Huset och boden var i ganska bedrövligt skick men med en del frivilligt arbete och en elektriskt kunnig Annti Pyhäsalmi fick man fason på huset som sedan kom att bli navet i verksamheten. Under några år på 70-talet så genomförde man en tävling vid namn Garpasmällen som ska ha haft över 200 starter som står sig i jämförelse med många tävlingar än idag.

Vid sidan om skyttet deltog föreningen under några år i barnens dagfirande. Det här året, och den skyldiga var säkert Bertil Göransson, ställde föreningen upp med ett ekipage som bestod av en hästvagn med en Vilda väster Saloon bygd på flaket. På flaket stod Erik Edström utklädd till bartender, framför gick Bertil Göransson själv utklädd till Cowboy och på en häst red Willy Rask utklädd till indian med yxa och båge. Edström kastade iväg pappskivor till tårtbottnar lånade på Sandelius. För varje skiva som kastades drog Göransson sin revolver och sköt mot densamma. När folk sedan tog upp pappskivorna från backen hade samtliga blivit träffade. Vad de inte kände till var att Göransson i förväg preparerat skivorna och laddat med lösa skott. Tilltaget väckte både misstanke och munterhet.I höjd med Slaggboet hängde en tavla som Rask sköt prick på med båge och pil. Pilarnas fortsatta färd är det ingen som känner, men ingen torde ha blivit skadad. Pistolskytteföreningen ska det året vunnit första pris för bästa ekipage.